16:e december 2010

Häromdagen tog jag upp luren för att ringa till Sahlgrenska och deras kirurgmottagning. Efter lite väntan kom jag fram och fick prata med en person som sa att min remiss inte kommit till dom utan att den går numera till Obesitasmottagningen och Medicin.

Och hon kunde se på sin skärm att man mottagit remissen men också att man skickat den i retur till vårdcentralen.

Jaha! Och på Obesitasmottagningen var det inte telefontid men idag torsdag skulle jag kunna ringa dit.

Men jag hann aldrig det för min läkare ringde och påminde mig om att jag skulle ta lite prover fastande och det hade jag helt glömt. Så jag skulle göra det i januari och så fick jag en telefontid.

Innan vi la på berättade jag om detta och hon blev alldeles paff och hade inte sett något men bad mig vänta för framför sig hade hon en hög med dagens post och jajamen - där fanns min remiss i retur.

Hon blev först rädd att hon glömt underteckna den men det hade hon gjort utan nu var det något annat papper man skulle fylla i med diverse frågor om tidigare sjukdommar och sånt. Det hade hon inte sett tidigare. Och så ville dom ha lite provsvar.

Så imorgon ska jag åka till labb fastande och ta dessa prover och så får vi hoppas på att svaren kommer fort och hon kan skicka tillbaka remissen. Nu är hon ledig också vid jul och det förstår jag så jag räknar inte med att behöva ringa och kolla själv förrän efter helgerna.

Hon hade också noterat att jag ville åberopa vårdgarantin för det fanns en speciell ruta att kryssa i för detta.

Det är i alla fall skönt att veta hur det ligger till och inte gå ovetandes om vad som händer och sker.

10:e december

Jag googlar runt för att hitta mer information om GBP operation och bloggar som också handlar om detta.

Och jag hittar många bloggar där man gjort denna operation och jag blir lite nedstämd.

Nedstämd i den bemärkelsen att även om jag gör en sån här operation så kommer jag ändå inte kunna göra det som jag en gång tyckte va så roligt.

Jag kan inte gå på gymmet och köra mig trött med hantlar och skivstänger.

Jag kan inte boka in mig på ett bodystepp pass och känna svetten lacka men glädjen bubbla.

Jag kommer inte kunna testa Zumba som alla pratar om och säger är jätteroligt.

Det är en sorg att även om jag går ner i vikt så kommer jag inte kunna göra detta. Inte heller kommer jag kunna ta en ryggsäck packad med fika och ta med mig jycken och gå en hel dag i skogen.

Jag får vara glad om jag kan göra fler lättare promenader, simma lite mer och kanske då komma igång med yoga eller annan lätt träning. Kanske kan jag börja cykla igen.

Även om denna motion inte är att förakta så saknar jag ändå känslan av att ha jobbat hårt så att det känns i musklerna och den där härliga tröttheten efter att man fått köra sig trött genom träningspass.

Den där värken som nu finns i musklerna är inte alls samma även om man för att förklara det för andra kan beskrivas som konstant träningvärk.

Läser också om dom som kritiserar dom som gör och vill göra såna här operationer. Man tycker att det är att ta den enkla vägen till viktnedgång.

Det finns säkerligen dom som ser det som den enkla utvägen och kanske inte är så påläst om det hela precis som det finns sådana personer när det gäller all möjlig kirurgi då det gäller utseendet. Det är ju bara att titta på tv'n så pratar man om sk skönhetsoperationer som gått snett.

Jag tror det finns alla slags kategorier när det gäller oss som vill göra en sån här operation.

Att jag nu väljer detta är helt och hållet av medicinska skäl. Jag har ju drabbats av en sjukdom som gör att jag inte längre kan träna. Och jag har alltid haft svårt att gå ner i vikt och det enda som fungerat innan jag blev sjuk var att träna hårt samtidigt som jag höll nere på onödiga kalorier och åt efter sunt förnuft.

Då jag inte tränat så har jag gått upp igen trots förnuftigt ätande.

Jag tar p-sprutor och dessa hormoner har enligt min barnmorska tendens till att göra att det blir svårt att gå ner i vikt. Och har haft patienter som slutat och tappat mycket vikt bara därför.

För mig var det inte ett val att sluta med p-spruta bara för att gå ner i vikt. Sprutan gör att jag slipper den monstruösa mensvärken jag har. Och jag har inte heller pms besvär som tidigare.

Jag har en släkthistoria på pappas sida med hjärtsjukdom i flera generationer och på sidleden av släkten.
Pappa gick bort i hjärtinfarkt och hade länge haft kärlkramp. Min mamma har också haft hjärtinfarkt så jag har det på båda sidor.

Diabetes är ju inte heller en dröm för kroppen. Min är enligt läkaren stressutlöst men det gör ju inte saken bättre.

Och så har jag då den där bukfetman som är så farlig. Och jag bär mycket av min vikt inåt i kroppen.

Så beslutet att göra en sån här drastisk sak som en operation faktiskt är och med risk för att kanske fibron kan förvärras vilket det gjort på en del - har jag läst om - men jag tror det gäller dom som haft mer öppen kirurgi, då man rotat runt mer i kroppen än vad man gör med en sk titthålsoperation.

Men det känns som om det är ett pris jag vill betala. Tror att vinsten är så mycket större.

Att bli av med för dagen 40 kg övervikt kan inte göra annat än gott för kroppen. Det är mycket tyngd som belastar leder, muskler och ligament.

Att bli frisk från diabetesen blir jag inte - har man fått den så har man. Men jag kan hjälpa min kropp att må bättre och inte behöva mediciner utan kan klara sig helt utan.

Och att inte  behöva oroa sig för att varje gång det hugger i bröstet så är det hjärtat. Det räcker med fibrohugg som man kan ha i bröstryggen och bröstbenen. Och slippa äta mediciner för höga blodfetter.

För att göra den här vinsten så är en operation det enda sättet om jag inte ska leva på dieter och gå ner för att sedan gå upp igen när man slutar med dom.

Det är inte så stor skillnad att leva som diabetiker när det gäller ätandet som att vara GBP opererad. Det är viktigt med regelbundenheten. De sk dumpningarna är nog väldigt likt att få en känning.

Skillnaden - det är mängden mat! Det är det som kommer att ge resultatet.

Så jag har satt mig in i det hela, läst massor, funderat och beslutat.

Nu vill jag bara att jag ska göra den här resan så snart som möjligt.

Det finns egentligen bara en sak som jag oroar mig för att det är att jag ska gå ner för mycket. 40 kg låter jättemycket tycker jag och när jag senast gjorde en lyckad viktresa gick jag ner ca hälften och var rätt nöjd faktiskt. Hade inte så stort behov av att gå ner en massa till så 40 kg känns lite skrämmande.

Så här gäller det att få med huvudet också. Att inse att den där person i spegel i en snar framtid är jag och inget ufo. Men jag tror det kommer gå så bra så. Jag har ju bloggen att få ut mina funderingar och min kurator kommer också kunna vara till hjälp.

Och min familj och mina vänner!

9:e december

Jag får hålla mig från att lyfta luren och ringa för att höra om dom fått remissen. Men jag tänker inte ringa än. Inte stressa fram det för mycket - dom behöver ju få remissen på bordet först.

Jag har ju gången klart för mig hur jag ska gå till väga för att själv påverka tiden.

Först går ju remissen till Sjukhuset i detta fall Sahlgrenska.

Där ska dom ju behandla min remiss och förhoppningsvis så kallar dom mig inom kort.

Om inte så ska jag efter att ha kollat att remissen kommit fram och tiden går åberopa vårdgarantin!

Och vårdval.

Det finns ett sjukhus som när jag kollade sist hade 9-13 veckors väntetid och som har samarbete med Sahlgrenska så det är dom jag hoppas på i så fall ska kunna fixa detta på en rätt kort tid.

Jag vill eller kan inte vänta i 1,5 år på denna operation.

Och jag har ju sjukdomar som påskyndar handläggningstiden och ger mig förtur eftersom jag ligger i riskzonen för hjärtsjukdom, jag har diabetes, höga blodfetter och den farliga bukfetman.

Jag träffade ett gäng bekanta och berättade då vi kom in på vikt att jag skulle göra denna operation och dom kunde inte förstå varför för jag ser inte så överviktig ut. Att jag skulle ha ett så högt BMI som jag har förstår dom inte och inte heller att det är 40 kilo som behöver  komma av min kropp.

Det ser inte ut som om jag är så fet - överviktig - ja absolut men inte fet.

Om man tittar på mig framifrån så ser man ju en midja och jag ser mig själv som inte så hemsk egentligen men om jag ställer mig i profil så ser det ut som om jag är höggravid ja nästan i alla fall. Jag har bukfettet och jag tror att det går mycket inåt och dolt samt det också syns rejält utåt. Så det är här mycket av min vikt sitter - den större delen av det hela.

Jag tänkte att när jag fått bort den här kalaskulan så kan jag börja med Yoga igen. Jag gillar yoga. Det gjorde mig och min kropp gått för länge sen. Och så skulle jag börja igen och då hade jag fått diagnosen fibro för inte så länge sen och jag kunde inte göra rörelserna ordentligt pga smärta och vissa rörelser så var det ju en mage i vägen också.

Tänk om jag kan sitta här om ett år och vara smalare, må bättre pga att jag blivit av med diabetesen, de höga blodfetterna, mina ben och fötter värker mindre för att jag inte är så tung längre och yoga gör att min fibro hålls i schack och den finns där men inte som idag.

Så om ett år - då får vi se vart jag befinner mig i livet

6:e december

Min läkare är ju bara så fantastisk. Hon ringer mig 10 över 17 för att tala om att hon skickade remissen i fredags och att hon inte behövde skriva så mycket.

Jag hade ju själv skrivit ett brev om hur läget ligger och varför jag vill göra en GBP och hon sa att allt stod där och var så bra att hon skickade den.

Kul att få höra och nu är det bara att vänta. Låter det nog bli jul först innan jag ringer men sen när det blir 2011 så ska jag hänga på luren.

2 december 2010

Idag har jag träffat min läkare och hon ska skriva remissen och skicka den till Obesitas avdelningen på Sahlgrenska sjukhuset denna vecka.

Nu är resan på G.

16 november 2010

Att ta till en sån här drastisk metod för att gå ner i vikt är bland många "fusk" och att man tar en lätt utväg. Som alltid när man gör ingrepp på kroppen så finns det risker. Men jag har kommit fram till att jag tycker det är värt detta.

Jag kollade på detta för något år sedan också. Jag hade fått diagnosen fibro och sökte information om hur det skulle påverka fibron. Då blev jag lite skrämd av att läsa att en del fick mer värk men det fanns också dom som inte märkte någon skillnad.

Jag tror att det kan vara så att det beror lite på vilket operationsmetod man använder. Idag så gör man det via titthålskirurgi och på så sätt blir inte kroppen lika påverkad som den blir då man gör en öppen kirurgi och öppnar hela magen. Då kan man nog reta nerverna så där lite extra.

Så det här  är något jag funderat länge och väl på men det är på den sista tiden som jag tittat mer på information och tagit den till mig. Det är väl det som är så underbart med internet idag. Man kan hitta all information man vill. Det underlättar verkligen. Har också anmält mig på två olika forum. Viktop och Viktdropp.

Och är det inte som ödets nyck när jag nu slängde ett öga på framsidan av dagens metro som jag plockat med mig och ser rubriken - Vårdkaos efter fetmaepidemi. Dom har en artikel om just detta.

I artikeln står att nu är det 1774 som köar till en operation. Köerna allt längre. 15000 skulle behöva opereras varje år.

Ja det var väl kanske inte vad man vill läsa just nu. Men jag tappar inte hoppet.

Nedan hittade jag en text som jag klistrar in.


Gastric bypass 
Gastric bypass är en kombination av en liten mage och delvis urkoppling av tunntarmen. Magsäckens övre del (ca 15-30 ml) avskiljs från resten av magsäcken med hjälp av en häftapparatsteknik som kallas stapling. 


Den gamla magsäcken som är den större delen blir kvar och bildar en så kallad blindsäck och den producerar som tidigare magsafter 


En ny förbindelse från den lilla magfickan skapas genom att tunntarmen avdelas efter ca 50-75 cm och den nedre delen av tarmen sys fast vid magfickan. Genom den passagen transporteras sedan maten Du äter. 


Den övre änden av tunntarmen sys fast 75-100 cm ned på tarmen som kopplats till magfickan. Därmed förbinds den resterande magsäcken med tarmen och de viktiga magsafterna tillförs maten i tarmen. 
Att anpassa sig till små portionsstorlekar och välja en näringsrik och varierad kost är viktigt för att operationen skall lyckas och näringsbrister undvikas. 


Denna operation skapar en viktminskning på ca 75% av övervikten. 


Genom denna operation får man en kombination av en liten mage och klart försämrat upptag av föda. Då blir tiden för kort för att hinna bryta ner och ta upp all föda. Således kommer stora delar ut med avföringen utan att tas upp av kroppen. 


De finns patientkategorier där bypass bör vara förstahandsalternativ. Då handlar det om personer med annorlunda ätbeteende, det vill säga att man småäter ofta, och som har ett högt intag av lättsmält, sockerrik föda exempelvis glass, godis med mera. Denna kategori kan "äta igenom" ett band och får därmed en mindre viktnedgång. 


Konvalescens - Gastric Bypass 
Operationen är första steget i en stor omställning i Ditt liv. Under konvalescenstiden skall vävnaderna få läka efter operationen och Du skall lära in nya beteenden. Det gäller givetvis i första hand Dina ätbeteenden men det gäller också att lära nya motionsvanor. De första veckorna efter utskrivningen får Du endast inta flytande föda. Skälen till detta är att vävnaderna måste få tid att läka ihop och bli tillräckligt starka. Tidigare erfarenheter har visat att patienter som alltför tidigt får äta fast mat riskerar att vidga den nya magfickan och magmunnen. 


Efter veckor på flytande föda skall Du under några veckor inta purékost och därefter övergå till små portioner normalkost. 


Stygnen tas bort på mottagningen eller hos distriktssköterskan ca två veckor efter operationen. Du får vanligtvis återbesök ca en månad efter operationen. Vid återbesök till operatören tas gördeln bort. Sjukskrivningstiden är normalt 4-8 veckor. Kortare tid kan förekomma t ex hos personer med helt stillasittande kontorsarbete. Lite längre tid kan vara aktuellt hos personer som har tungt kroppsarbete. 


Restriktioner - Gastric Bypass 
Det finns ett antal typer av födoämnen som är svåra att tolerera och som därför skall undvikas. Detta är i första hand födoämnen med högt sockerinnehåll (ger dumping) eller högt fettinnehåll (ger diarréer). Det finns även en del födoämnen som är svåra att sönderdela och därför har lätt att fastna i öppningen mellan den lilla magsäcken och tunntarmen. Exempel på detta är t ex vissa grönsaker som sparris, ananas, rabarber, broccoli, apelsinkött och torkad frukt. En annan kategori är födoämnen som har en tendens att kleta ihop sig och bilda en tuggummiliknande massa. Exempel på detta är ris, cocos och vitt bröd, dessa livsmedel bör därför provas med försiktighet och bör tuggas väl. 


Förutom ovanstående är det för många patienter svårt att inta helt kött. Malet kött tolereras bättre om det tuggas noggrant. Man bör dock inte helt avstå från kött eftersom detta är en bra proteinkälla. Om man intar kött bör detta dock vara fettfattigt. 


Efter konvalescensen 
Eftersom Du äter små mängder mat är det viktigt att Du väljer bra mat, dvs näringsriktig mat av hög kvalitet. 


Gastric bypass är förknippat med en klar risk för att diverse bristsymptom skall uppstå (fr a blodbrist, proteinbrist och vitaminbrist) om man inte sköter måltiderna. Måltidsordningen skall därför vara regelbunden med ca 6 mål mat om dagen. Undvik dock småätande mellan måltiderna. 


Det är viktigt att Du tuggar maten noggrant. Ta god tid på Dig när Du äter. Måltiderna får gärna ta 30 - 45 minuter, i varje fall minst 20 minuter. 


Skölj inte ner maten med dryck. Försök att äta varje måltid så torr som möjligt. Maten kommer då att stanna längre i magfickan och Du får en bättre mättnadskänsla. Dessutom är det mindre risk att maten stockar sig i den nya magmunnen, något som kan ge smärta och eventuellt kräkningar. Vätska får Du istället dricka mellan eller en kort stund före måltiderna. Lämpliga drycker är vatten, te, kaffe, utspädd juice mm, men absolut inga stora mängder söta och kaloririka drycker. 


Dumping 
Dumping är ett symptom som uppstår då man överlastar tarmen med glukos (socker). Hos normala personer med intakt funktion av nedre magmunnen portioneras maginnehållet ut i tarmen i små mängder i taget. Då kan dumping inte uppstå. Hos patienter opererade med Gastric bypass ramlar hela den intagna födan omedelbart in i tunntarmen. Det innebär att man får en hög lokal glukoskoncentration och dumping uppstår. 


Dumping karakteriseras av en känsla av matthet, hjärtklappning och ibland kallsvettning. Ofta måste patienten gå och lägga sig en stund och symtomen försvinner då på 10-15 minuter. Detta kan låta ganska beskedligt. I praktiken upplever dock många patienter detta som mycket obehagligt. Patienter som äter mycket sötsaker (fr a godis) får mycket dumping. Dumping är såpass obehagligt att de flesta patienter därför avstår från sötsaker. Detta innebär att Gastric bypass är en lämplig operation för kraftigt överviktiga godisätare. 


Kräkningar 
De flesta opererade patienter känner någon gång smärta eller kräks efter födointag. Detta beror i allmänhet på att de ätit för mycket eller för fort. Ät sakta och lugnt och lär Dig lyssna på signalerna från Din mage. Sluta äta i tid innan Du mår illa, får ont eller kräks. 


Kräks Du regelmässigt är detta ett varningstecken. Det kan bero på felaktigt ätbeteende, men kan även bero på att utflödet från magfickan blivit för trångt och detta kan då behöva åtgärdas. Brukar Du kräkas ofta, så ta upp detta till diskussion vid något återbesök. 


Alkohol 
Alkohol i alla former är mycket kaloririkt och rinner lätt ner och motverkar därigenom syftet med operationen. Ett glas vin eller liknande vid speciella tillfällen är dock inte något fel. 


Många patienter upplever sig tåla mindre mängd alkohol efter operationen än före. Detta kan bero på att alkohol sänker blodsockernivån som redan tidigare kan ligga på en låg nivå, som ett resultat av operationen. Detta kan i vissa lägen innebära risker och innebär ytterligare ett skäl till att man skall ta det försiktigt med alkoholhaltiga drycker efter operationen. 


Vitaminer 
Alla patienter som genomgått Gastric bypass skall regelbundet äta vitamintabletter. Man måste framför allt vara uppmärksam på intaget av de olika B-vitaminerna. När Du skrivs ut från avdelningen får Du recept på vitaminpreparat. 


Anemi 
Anemi betyder blodbrist. Alla patienter som opereras måste regelbundet inta järntabletter för att undvika att anemi uppstår. Det är trots detta viktigt att regelbundet följa upp blodvärdet och vid behov öka järntillskottet. 


Proteinbrist 
Många patienter får problem med proteintillförseln. Den del av tarmen där födan tas upp måste vara kort för att undvika att för mycket fett tas upp ur födan. Nackdelen med detta är att det också blir svårt med proteinintaget. Man måste därför se till att födan innehåller mycket protein och att man av och till tar proteintillskott. Ett lämpligt preparat är t ex Fortimel eller Modifast. Även proteinnivåerna måste regelbundet mätas. 


Graviditet 
Gastric bypass utgör inget hinder för graviditet. Det är däremot inte önskvärt att patienten är gravid under den period då vikten rasar. Man rekommenderar kvinnor som önskar skaffa barn att vänta minst ett år efter operationen tills vikten stabiliserats på en ny nivå. Före graviditet är det också nödvändigt att kontrollera att näringsbrist inte föreligger. Man måste också under graviditeten kontrollera näringstillståndet extra noga. 


Medicinering 
Den nya lilla magen utgör i allmänhet inget hinder för att ta tabletter. Ofta måste ändringar ske i medicinering av högt blodtryck, diabetes, astma och andra sjukdomar, då man går ner i vikt efter operationen. Smärtmediciner kan också behöva ses över. Ta upp denna fråga vid återbesöken, eller med den läkare som normalt sköter dessa åkommor. 


Diarré 
En del patienter kan drabbas av diarréer efter operationen. Diarréerna är ofta relaterade till det totala fettintaget. Det fett Du intar passerar ofta mer eller mindre osmält rakt igenom mag-tarmkanalen. Detta orsakar ofta diarréer som är fluffiga, flyter på vattnet i toalettstolen och luktar illa. Illaluktande gaser är också vanliga. Du kan emellertid styra detta själv genom att minska fettintaget. Man lär sig efterhand hur man skall hantera ätandet för att undvika symptom. 


Håravfall 
Ökat håravfall är något som drabbar en del patienter framför allt under första halvåret efter operationen. Detta leder dock aldrig så långt som till skallighet och hårväxten återkommer alltid så småningom i full omfattning. 


Läkarkontroller 
Efter operationen kommer Du att regelbundet kontrolleras. Du kommer för resten av livet att vara bunden till regelbundna kontroller eftersom det alltid kommer att finnas risk för att olika bristtillstånd kan uppstå. Med tiden anpassar sig dock de flesta patienter till operationens krav och sköter sitt näringsintag på det sätt som krävs. 


Fysisk aktivitet 
Liksom när det gäller födointaget gäller det att successivt lära sig nya vanor. Sätt inte igång från början med någon våldsam satsning på motion, börja försiktigt, förslagsvis med promenader och öka successivt och målmedvetet. 


Vårdtiden på sjukhuset 
Det är viktigt att Du kommer upp ur sängen så fort som möjligt efter operationen för att undvika blodproppar och lunginflammation. Redan på operationsdagens kväll får Du hjälp att sitta på sängkanten och stå upp en stund. Det är också viktigt att Du rör på tårna när Du ligger i sängen. Sjukvårdspersonal kommer att instruera hur Du på bästa sätt tar Dig ur och i sängen. De förser Dig även med en vattenflaska, i vilken Du skall blåsa med en slang varje timme, för att undvika lungkomplikationer. 


I samband med operationen får Du en gördel som stöd runt magen. Den är fasttejpad på huden och skall sitta i 4 - 6 veckor efter operationen. Om Du är allergisk mot plåster, påpeka detta för personalen. Vanligtvis får Du redan dagen efter operationen börja med att inta ett glas (200 ml) vatten teskedsvis. Det resterande vätskebehovet får Du via dropp. Du får sedan successivt återgå att inta hela Ditt vätske- och näringsbehov via munnen. Vårdtiden på sjukhus efter operationen är normalt 3 - 5 dagar. 

15 november 2010

Jag har tagit ett beslut!

Som jag hoppas ska förändra mitt liv radikalt.

En förändring som gör att jag kommer bli av med min diabetes, mina höga blodfetter och en massa vikt.

Den 2 december ska jag träffa min läkare och då ska jag be om en remiss för att göra en Gastric Bypass operation.

Något radikalt måste till och jag kommer aldrig kunna gå ner i vikt utan detta.

Jag var aldrig överviktig som barn - tvärtom jag var mager och då skämdes jag över mina nyckelben för dom var så tydliga. Men jag var också aktiv och har tränat mer eller mindre under i stort sett hela mitt liv.

Allt detta ändrades samma dag som jag på grund av kraftiga menssmärtor fick börja med p-piller. Det och självklart pubertet gjorde att jag la på hullet men så här som vuxen så satt nog detta med att man var tjock mer i mitt huvud än att det var en sanning.

Jag var nog rätt normalviktig egentligen.

När jag träffade min fd man hade jag storlek 40 och ändå så klämde jag in magen i en trosgördel för jag tyckte jag var tjock.

Och man bantade! Jag kommer ihåg på gymnasiet när jag åt 1 rostad brödskiva med skrapat smör och 1/2 grape till frukost. 1 ägg till lunch och sen sviker minnet men jag kommer ihåg hungern på kvällen och man höll inte ut någon längre tid.

Jag var nog egentligen rätt normal viktig ända tills jag blev gravid. Hade lagt på mig något kilo för mycket pga samboätande på kväll. Och så blev jag då med barn och jag gick upp jättemycket, kommer inte ihåg om det var 20 kg eller tom 30. Men någonstans där.

Gjorde väl tappra försöka att gå ner och hade hoppats mycket på att alla kilon skulle försvinna då man ammade och jag ammade i 9 månader men inte försvann alla kilon inte. Sen kom nästa barn och när jag fyllde 30 hade vi ett stort kalas och jag kommer ihåg att jag kände mig snygg i svarta tajta jeans och topp men hur mycket jag vägde kommer jag inte ihåg.

Det som varje gång har gjort att jag gått ner i vikt har varit dom gånger jag tränat. Som barn och ung så var det mycket utomhusaktiviteter. Jag åkte skidor, spelade fotboll, sprang, senare blev det mycket dansande och så simmade jag och spelade badminton. Flyttade till Sthlm och där hittade jag styrketräning. Men jag har inte alltid varit kontinuerlig utan det har varit uppehåll med träning.

Men efter barnen så blev det friskis och svettis, sen så gick jag på step, jag sprang, jag gick på gym men som sagt inte varje vecka och inte varje månad ens.

Barnen tog sin tid, sen tog jobb sin tid, sen tog makens jobb sin tid och så höll det på.

Och jag gick på viktväktarna, jag åt soppdieter,  massa annat konstiga dieter och tom sk danmarkspiller som gjorde att man inte var hungrig - det var väl om jag inte missminner mig helt efederin i dom. Men jag höll inte på med dom mer än några veckor. Det kändes aldrig bra. Inte för att jag mådde dåligt utan mer att man kunde nog må dåligt om man fortsatte och dom var ju förbjudna i Sverige så folk åkte till Danmark och fick tag på dom. Och sen har jag ju provat både GI och LHCF. Det sistnämnda fungerade inte alls.

Men den största och bästa viktminskningen gjorde jag då jag med sunt förnuft och mycket motion ändrade mitt liv. Jag gick ner som mest 17 kg om jag inte minns fel.

Men så fort jag slutade träna och inte var så duktig med kosten så gick jag ju upp igen.

Och till sist kunde jag ju inte träna. Ständiga förkylningar som inte bröt ut och en massa andra krämpor gjorde att jag inte gick på gymmet som jag gjort. Sen tog kortet slut och jag köpte aldrig något nytt för det kändes ju som helt bortkastade pengar att inte kunna gå och träna.

Det blev många och långa promenader istället men det försvann också.

Och så kom diagnosen  - Fibromyalgi.

Sen har det bara gått utför eller ska man säga uppåt.

Med smärtor som gör att man inte längre kan röra sig som man borde eller vill så kan man inte träna bort kilona. Det lilla jag simmar räcker inte långt. Skulle nog behöva simma 3-4 gånger i veckan men det går ju inte.

Och så diabetes på det och höga blodfetter - ja det kunde ju vara bättre.

Vi har nämnt det i förbigående jag och min läkare när jag fick diabetesdiagnosen men jag trodde nog att nog ska jag fixa det med kosten bara.

Men det gör jag inte. Jag har inte alls den motivationen. Och jag har inte ork att fokusera på det heller då det är så mycket annat jag måste fokusera på. Fibromyalgin tar ju mycket kraft både psykiskt och fysiskt. Sen så är det ju så mycket annat elände som följer mig som är en bieffekt av hälsan. Arbetslös, arbetsträning och sånt.

Så efter mycket funderande, en massa sökande på internet efter information, läsning av bloggar, forum mm så har jag bestämt mig.

Jag vill bli opererad.

Och jag har läst en massa om vårdgaranti, vårdsluss, vårdval mm och känner mig optimistisk. Både till att vara berättigad till en operation till att väntetiden inte är så lång som den varit men tyvärr kan vara på andra platser i landet.

Läste på www.omvård.se - där man kunde se väntetiden så var den där mellan 9-13 veckor men jag förstod inte om det var från det att dom fått remissen eller inte.

Jag har en ytligt bekant som gjort denna operation. Och hon hade väntat i 1,5 år. Det känns ju inte så kul men efter att jag sökt information så känns det ändå hoppfullt.

Och så kommer då det jobbiga.

Jag är 173 cm lång.

Jag har idag en vikt på 110 kg

Jag har ett BMI på 36.8

Jag har ett midjemått på 121 cm.

Jag har ca 40 kg till ett normalt BMI

Jag har ca 40 cm till ett normalt midjemått.

Så var det sagt.

Nu räknar jag dagarna till det att jag får träffa min läkare. När sen remissen är skickad kommer jag ligga på och själv ringa för att höra om dom fått den. Ställa upp mig på en återbudslista, åberopa vårdgaranti och vårdval. Allt för att det ska gå så fort som möjligt.

Funderade också om jag skulle skriva om detta i min vanliga blogg men kom fram till att det är här denna resa hör hemma även om jag säkerligen kommer nämna den där också.