Nu är det officiellt. Jag har fått ett godkännande för en GBP operation.
Den 4 mars klubbades detta igenom på läkarkonferensen man har varje vecka. Två veckor efter det första gruppmötet.
Har inte fått det skriftligt men jag har pratat med koordinatorn.
Nu är det väntan som gäller.
Först för att bli kallad till läkare och det skulle tydligen bli till det sjukhus som ska göra operationen.
Jag ställde också upp mig på en återbudslista. Och jag behöver bara veta det ca 48 timmar innan så jag kan sluta med metforminet.
Någon pulverdiet behövde jag inte gå på om jag ska på återbud för då hade jag ett tillräckligt lågt BMI.
Men annars så är det ca 3 veckor.
I morgon ska jag titta på Kalla Fakta och tyvärr tror jag det är vinklat och tyvärr så tror jag att många inte riktigt vet vad man ger sig in på.
Jag har läst, sökt, läst, kollat och lyssnat på massor av information. Och är medveten om att detta inte är en metod som ska göra mig lyckligare på något sätt men det är en metod som ska göra mig friskare.
Att tro att hela mitt liv kommer bli förändrat och jag kommer aldrig bli lyckligare bara jag går ner i vikt. Det är att dölja något för sig själv. Och man behöver jobba med helt andra sidor istället.
Jag pratar mycket om detta, jag har min läkare och jag har min kurator.
Så jag kan inte se att Kalla Fakta ska få mig att ändra mig och inte välja en operation.
Det finns en risk absolut men det finns också risker om jag inte gör operationen.
Jag har blivit sövd 2 gånger tidigare i mitt liv. Det hade kunnat hända något då också. Det kan man inte veta och man kan aldrig garantera något.
Sen vill jag ju givetvis att jag får bästa möjliga läkare och vård.
tisdag 8 mars 2011
tisdag 1 mars 2011
Kalla fakta
När Kalla Fakta på tv 4 sin start för säsongen ska det handla om fetmaoperationer och jag misstänker skarpt att det är vinklat mot bara elände och det är bara sånt som är dåligt som kommer fram.
Det brukar ju vara så på dessa sorters program att det som är bra sällan kommer fram.
Och går i väntan på att få höra något om min operation och jag har läst och sökt massor av information om operationen.
Jag vet att detta inte är en enkel utväg vilket jag tyvärr tror att många kanske tror att det är och det är dessa som kommer fram i såna här program.
Man tror att en sån här operation är vägen mot lyckan och "om jag gör operationen så kommer allt annat att hamna rätt och jag kommer bli en lycklig människa för resten av mitt liv".
Så enkelt är det ju inte mår man dåligt psykiskt pga av sin övervikt så är det ju inte säkert man mår bättre bara för man blir opererad. Man kanske måste ta kontakt med en kurator och tala om detta - många gånger.
För frågan är ju varför gör man en sån här operation?
En del gör det för att man har försökt otroligt många gånger med diverse dieter, gått ner i vikt för att sedan gå upp alla kilon och lite till när man återgår till det ursprungliga livet.
En del för att det är det enda som man kan ta till för att minska i vikt. Att försöka med diverse dieter som också innebär hård träning inte fungerar.
En del gör det för att man tror det är en enkel utväg - man har helt enkelt inte läst in sig i vad det innebär.
Och så har vi såna som mig som pga av diverse orsaker inte har något alternativ. Hade jag kunnat hade jag tränat flera gånger i veckan. ätit som man ska - enligt sunt förnuft och hållit en stabil vikt.
Men på grund av fibromyalgi så försvann allt vad träning heter. Det lilla man kan röra på sig utan att få värk räcker inte till att öka förbränningen - jo om man svälter samtidigt. Men så upplysta är vi väl idag att alla dieter som fanns från slutet av 70-talet då jag började tänka på min vikt tonåring som man var. Nu vet vi att det inte fungerar i längden att äta ett ägg, en rostad macka och en grape per dag. Förstår att man misslyckas.
Och risken att det ska hända något är för mig lika stor som o-opererad som opererad. Gör jag inte operationen så är hälsoriskerna så stora att något ska hända pga av diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck, släkthistoria med dödsfall för tidigt pga hjärt och kärlsjukdom och då var vissa inte ens överviktiga. Sen har vi det farliga bukfettet så jag lever väl nu lite som om man vore en bomb som skulle kunna brisera när som helst.
Men det är även en risk med en operation och den är jag beredd att ta.
Men jag ska titta på Kalla fakta med intresse.
Det brukar ju vara så på dessa sorters program att det som är bra sällan kommer fram.
Och går i väntan på att få höra något om min operation och jag har läst och sökt massor av information om operationen.
Jag vet att detta inte är en enkel utväg vilket jag tyvärr tror att många kanske tror att det är och det är dessa som kommer fram i såna här program.
Man tror att en sån här operation är vägen mot lyckan och "om jag gör operationen så kommer allt annat att hamna rätt och jag kommer bli en lycklig människa för resten av mitt liv".
Så enkelt är det ju inte mår man dåligt psykiskt pga av sin övervikt så är det ju inte säkert man mår bättre bara för man blir opererad. Man kanske måste ta kontakt med en kurator och tala om detta - många gånger.
För frågan är ju varför gör man en sån här operation?
En del gör det för att man har försökt otroligt många gånger med diverse dieter, gått ner i vikt för att sedan gå upp alla kilon och lite till när man återgår till det ursprungliga livet.
En del för att det är det enda som man kan ta till för att minska i vikt. Att försöka med diverse dieter som också innebär hård träning inte fungerar.
En del gör det för att man tror det är en enkel utväg - man har helt enkelt inte läst in sig i vad det innebär.
Och så har vi såna som mig som pga av diverse orsaker inte har något alternativ. Hade jag kunnat hade jag tränat flera gånger i veckan. ätit som man ska - enligt sunt förnuft och hållit en stabil vikt.
Men på grund av fibromyalgi så försvann allt vad träning heter. Det lilla man kan röra på sig utan att få värk räcker inte till att öka förbränningen - jo om man svälter samtidigt. Men så upplysta är vi väl idag att alla dieter som fanns från slutet av 70-talet då jag började tänka på min vikt tonåring som man var. Nu vet vi att det inte fungerar i längden att äta ett ägg, en rostad macka och en grape per dag. Förstår att man misslyckas.
Och risken att det ska hända något är för mig lika stor som o-opererad som opererad. Gör jag inte operationen så är hälsoriskerna så stora att något ska hända pga av diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck, släkthistoria med dödsfall för tidigt pga hjärt och kärlsjukdom och då var vissa inte ens överviktiga. Sen har vi det farliga bukfettet så jag lever väl nu lite som om man vore en bomb som skulle kunna brisera när som helst.
Men det är även en risk med en operation och den är jag beredd att ta.
Men jag ska titta på Kalla fakta med intresse.
måndag 21 februari 2011
21 februari 2011
Gruppmöte! En aula full med massa tjockisar!
Jag förstod inte riktigt vitsen med detta möte - jo kanske men för min egen del så kändes det helt onödigt.
Jag vet att jag vill göra en GBP inte prova någon diet, pulver, medicin eller så. Och detta tror jag var tydligt nog på min remis
Därför så kan jag inte riktigt se meningen med detta möte för min egen del. Jag har ju min linje klart för mig och det hade gått lite snabbare om man tittat mer på remissen redan från början.
Först fick man anmäla sig och betala i kassan för att sen gå och få ett papper från en annan sköterska. Detta papper hade flera alternativ som man skulle fylla i.
Var man intresserad av medicinsk behandling eller kirurgisk. Och om man fick nej kirugiskt skulle man då vilja ha medicinsk?
Och observera att man skulle fylla i detta papper efter genomgången.
Och vi skulle vara i god tid - senast 45 minuter innan föreläsningen började så det var en stunds väntan och promenad bort i korridorerna för att hitta föreläsningssalen - vi tjockisar ska ju röra på oss:)
Sen var det först en sköterska som pratade lite, sen en dietisk och en läkare. Sen fick man ställa frågor och det hela var över på knappa timmen.
Och det var dom som hade åkt långväga.
Jag hade som sagt förstått mötet om jag var osäker på vilken metod jag skulle vilja använda mig av. Om jag inte hade fått någon bra information innan och om remissen inte var tydlig med att det var en operation som det gällde eller medicinskt.
Så för mig som ändå bor nära så var det väl inte hela värden men för personer som då bor långt bort så är det ju inte mycket info på den tidens resväg.
Men nu är i alla fall lappen ifylld och att det är en GBP jag vill göra. Och nu väntas det att mitt ärende ska tas upp på en konferens där jag inte är med utan det är bara underlaget i remissen man går på. Denna konferens är 1 gång i veckan och jag ska förvänta mig att det ska vara klart inom 1 månad i alla fall.
Jag är också glad att jag skrev ett långt brev som skickas med min remiss där det står precis mina tankar om detta, varför jag ser operationen som det enda alternativet och min sjukdomshistoria. Så jag känner mig trygg med att allt jag vill ha sagt kommer med nu på konferensen.
Det fanns några i salen som inte kände den tryggheten - att deras läkare hade skrivit en bra remiss och fått fram den personens önskemål. Eftersom man inte träffar någon läkare innan man får ett ja eller nej.
Får man ett nej så är det ju bara att börja om med nytt läkarbesök osv.
Så först om en månad ska jag räkna med att få någon form av information. Sen får vi väl se resten av resan när den vid.
Tror dock inte att jag kommer få ett nej. Pga av diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck och släkthistoria med hjärt/kärlsjukdom.
Så nu är det bara att vänta
Jag förstod inte riktigt vitsen med detta möte - jo kanske men för min egen del så kändes det helt onödigt.
Jag vet att jag vill göra en GBP inte prova någon diet, pulver, medicin eller så. Och detta tror jag var tydligt nog på min remis
Därför så kan jag inte riktigt se meningen med detta möte för min egen del. Jag har ju min linje klart för mig och det hade gått lite snabbare om man tittat mer på remissen redan från början.
Först fick man anmäla sig och betala i kassan för att sen gå och få ett papper från en annan sköterska. Detta papper hade flera alternativ som man skulle fylla i.
Var man intresserad av medicinsk behandling eller kirurgisk. Och om man fick nej kirugiskt skulle man då vilja ha medicinsk?
Och observera att man skulle fylla i detta papper efter genomgången.
Och vi skulle vara i god tid - senast 45 minuter innan föreläsningen började så det var en stunds väntan och promenad bort i korridorerna för att hitta föreläsningssalen - vi tjockisar ska ju röra på oss:)
Sen var det först en sköterska som pratade lite, sen en dietisk och en läkare. Sen fick man ställa frågor och det hela var över på knappa timmen.
Och det var dom som hade åkt långväga.
Jag hade som sagt förstått mötet om jag var osäker på vilken metod jag skulle vilja använda mig av. Om jag inte hade fått någon bra information innan och om remissen inte var tydlig med att det var en operation som det gällde eller medicinskt.
Så för mig som ändå bor nära så var det väl inte hela värden men för personer som då bor långt bort så är det ju inte mycket info på den tidens resväg.
Men nu är i alla fall lappen ifylld och att det är en GBP jag vill göra. Och nu väntas det att mitt ärende ska tas upp på en konferens där jag inte är med utan det är bara underlaget i remissen man går på. Denna konferens är 1 gång i veckan och jag ska förvänta mig att det ska vara klart inom 1 månad i alla fall.
Jag är också glad att jag skrev ett långt brev som skickas med min remiss där det står precis mina tankar om detta, varför jag ser operationen som det enda alternativet och min sjukdomshistoria. Så jag känner mig trygg med att allt jag vill ha sagt kommer med nu på konferensen.
Det fanns några i salen som inte kände den tryggheten - att deras läkare hade skrivit en bra remiss och fått fram den personens önskemål. Eftersom man inte träffar någon läkare innan man får ett ja eller nej.
Får man ett nej så är det ju bara att börja om med nytt läkarbesök osv.
Så först om en månad ska jag räkna med att få någon form av information. Sen får vi väl se resten av resan när den vid.
Tror dock inte att jag kommer få ett nej. Pga av diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck och släkthistoria med hjärt/kärlsjukdom.
Så nu är det bara att vänta
torsdag 10 februari 2011
10 februari 2011
Välkommen till gruppinformation gällande övervikt/fetma!
Den 21 februari ska jag på detta möte. Ett steg närmare ett mer hälsosamt liv!
Fick ringt vårdcentralen direkt för jag ska ha med mig en läkemedelslista och jag förmodar att det är dom som ska skriva den istället för att det är jag som talar om vilken medicin jag äter??
Det kan ju vara många veckor kvar innan hela väntan är över men jag är i alla fall ett steg närmare
tisdag 18 januari 2011
Tisdag 18 januari
Jag är som person en som vill veta mycket om det som jag är med om eller ska vara med om. Och jag läser mycket om Gatric Bypass. Jag läser bloggar, fakta och allt annat jag kan komma över på nätet.
Jag hittar både bra och dålig information. Och jag sakna viss information. Som tex personer som mig som vill göra den här operationen för att bli av med diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck, vill minska risken för hjärt & kärlsjukdomar ev sömnapné och som pga fibromyalgi inte kan motionera bort vikten. Att sen bli smal är ju en härlig bonus. Och för att inte tala om tyngden man bär på som sliter på ens leder, knän och fötter. Det finns bara vinster med en sån här operation
Men jag hittade ett intressant radioprogram. På P1 hittade jag ett program där man pratade om operationen. Man intervjuade 2 stycken som gjort den och med ca 20 års mellanrum. En med titthål och en med öppen kirurgi. Läkare och forskare pratade också och det är ett väldigt intressant program och jag har lyssnat på det två gånger.
En av personerna heter Anette Roswall och det framgår inte direkt men det måste vara en av husmorsorna. Och hon beskriver det så bra när hon berättar om varför hon inte kan ändra sitt ätbeteende på annat sätt.
Det är för att man vet att man KAN äta även om man inte ska. Och man kan alltid säga att jag tar igen detta i morgon eller någon annan dag. Efter en operation så KAN MAN INTE. Så enkelt är det. Man kan inte ta en stor portion. Man kan inte äta alla 7 sorters kakor, man kan inte äta 3 rättersmiddag och ta om också.
Men man kan välja och man kan äta allt men inte på en gång. Det innebär att man inte behöver avstå från livets goda bara ta lite mindre av det.
http://static.sr.se/Laddahem/Podradio/p1_kroppochsjal/SR_p1_kroppochsjal_101019_ed66c4.mp3
Jag hittar både bra och dålig information. Och jag sakna viss information. Som tex personer som mig som vill göra den här operationen för att bli av med diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck, vill minska risken för hjärt & kärlsjukdomar ev sömnapné och som pga fibromyalgi inte kan motionera bort vikten. Att sen bli smal är ju en härlig bonus. Och för att inte tala om tyngden man bär på som sliter på ens leder, knän och fötter. Det finns bara vinster med en sån här operation
Men jag hittade ett intressant radioprogram. På P1 hittade jag ett program där man pratade om operationen. Man intervjuade 2 stycken som gjort den och med ca 20 års mellanrum. En med titthål och en med öppen kirurgi. Läkare och forskare pratade också och det är ett väldigt intressant program och jag har lyssnat på det två gånger.
En av personerna heter Anette Roswall och det framgår inte direkt men det måste vara en av husmorsorna. Och hon beskriver det så bra när hon berättar om varför hon inte kan ändra sitt ätbeteende på annat sätt.
Det är för att man vet att man KAN äta även om man inte ska. Och man kan alltid säga att jag tar igen detta i morgon eller någon annan dag. Efter en operation så KAN MAN INTE. Så enkelt är det. Man kan inte ta en stor portion. Man kan inte äta alla 7 sorters kakor, man kan inte äta 3 rättersmiddag och ta om också.
Men man kan välja och man kan äta allt men inte på en gång. Det innebär att man inte behöver avstå från livets goda bara ta lite mindre av det.
http://static.sr.se/Laddahem/Podradio/p1_kroppochsjal/SR_p1_kroppochsjal_101019_ed66c4.mp3
söndag 16 januari 2011
16 januari 2011
FOTON
Jag kommer att dokumentera min resa med foton före och efter. Mest för min egen del för att ha bildbevis där jag själv kan se resultaten men även för andra.
Tycker själv det är kul och inspirerande att få se andras före och efter bilder.
Dom här korten har något år på nacken men är högst aktuella ändå. Vad jag vägde då kommer jag inte ihåg men det är väl någonstans runt den vikt jag har idag
http://monachosliv2.blogspot.com/search/label/Foto
Tänk när jag kan visa foton med resultat :)
Jag kommer att dokumentera min resa med foton före och efter. Mest för min egen del för att ha bildbevis där jag själv kan se resultaten men även för andra.
Tycker själv det är kul och inspirerande att få se andras före och efter bilder.
Dom här korten har något år på nacken men är högst aktuella ändå. Vad jag vägde då kommer jag inte ihåg men det är väl någonstans runt den vikt jag har idag
http://monachosliv2.blogspot.com/search/label/Foto
Tänk när jag kan visa foton med resultat :)
onsdag 12 januari 2011
12 januari 2011
Idag ringde jag Sahlgrenska för att höra om dom fått min remiss. Ringde redan förra veckan men då hade den inte kommit men nu fanns den i systemet.
Ett steg närmare.
Någon gång i februari skulle jag bli kallad till det första mötet. Mer än så kunde hon inte säga. Jag fanns på väntelistan i alla fall.
När jag kom hem hade jag också fått ett bekräftelsebrev. Där stod det också att jag skulle bli kallad till ett första möte inom 90 dagar.
Så Mellan brev och mitt telefonsamtal verkar det som om det hänt något i alla fall - i rätt riktning.
Och jag surfar under tiden och hittar massor om GBP i olika bloggar. Läser det mesta jag kommer över.
Hittade också ett radioprogram som Kropp & Hälsa i P1 hade gjort och lyssnade på detta.
Inget jag läst och hört har fått mig att backa utan jag tror detta är den väg jag ska gå för att må bra.
Tyvärr så har jag inte hittat någon blogg eller liknande som berättat något som jag kan identifiera mig med.
Diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar i släkten och så fibro på det.
Några med bara fibro har jag hittat. Och inte heller har jag hittat någon som ångrar sin operation.
Läste lite idag också om sömnapne och en del av den symptomen känner jag också igen mig i. Kanske är det en av alla förklaringar till att jag är så trött jämt.
Att inte syresätta sig, ha fibro och diabetes - ingen bra kombination om man vill känna sig pigg.
Så nu kommer jag titta i brevlådan varje dag och hoppas på att det ligger en kallelse där.
Ett steg närmare.
Någon gång i februari skulle jag bli kallad till det första mötet. Mer än så kunde hon inte säga. Jag fanns på väntelistan i alla fall.
När jag kom hem hade jag också fått ett bekräftelsebrev. Där stod det också att jag skulle bli kallad till ett första möte inom 90 dagar.
Så Mellan brev och mitt telefonsamtal verkar det som om det hänt något i alla fall - i rätt riktning.
Och jag surfar under tiden och hittar massor om GBP i olika bloggar. Läser det mesta jag kommer över.
Hittade också ett radioprogram som Kropp & Hälsa i P1 hade gjort och lyssnade på detta.
Inget jag läst och hört har fått mig att backa utan jag tror detta är den väg jag ska gå för att må bra.
Tyvärr så har jag inte hittat någon blogg eller liknande som berättat något som jag kan identifiera mig med.
Diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar i släkten och så fibro på det.
Några med bara fibro har jag hittat. Och inte heller har jag hittat någon som ångrar sin operation.
Läste lite idag också om sömnapne och en del av den symptomen känner jag också igen mig i. Kanske är det en av alla förklaringar till att jag är så trött jämt.
Att inte syresätta sig, ha fibro och diabetes - ingen bra kombination om man vill känna sig pigg.
Så nu kommer jag titta i brevlådan varje dag och hoppas på att det ligger en kallelse där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)